måndag 31 januari 2011

Kärleksöverdos


Här är vi med vårt arga troll. Eller Monchichi som vi ibland kallar honom (efter den där söta lilla apdockan ni vet), eftersom han är slående lik.

Och bilden är en rättvis beskrivning av verkligheten. Fina Vilgot föddes med temprament och visar vem som är chef och var skåpet ska stå. Och när han inte gör det så bajsar han. Eller kissar. Eller leker i babygymet. Eller ler mot sin mamma och pappa så vi nästan dör av kärleksöverdos.





Kliande bloggfingar

Jo, det är så att det kliade lite i bloggfingrarna och jag kände mig tvungen att starta upp något nytt. Efter åratal av bloggeri känns det onekligen en smula tomt att inte få dela med sig av livet längre. Och inte minst tomt efter bloggvännerna jag samlat på mig. Det känns liksom inte riktigt nog att "bara" följa och kommentera era bloggar.

Så nu är jag tillbaka.
Fast i vilken form vet i katten. För er som inte känner till mig har jag tidigare i min förra blogg bloggat om IVF och ofrivillig barnlöshet. I december föddes äntligen vår lille pojke och därmed avslutades den bloggen. Helt naturligt eftersom jag varken tänker skriva mer om IVF eller är särskilt barnlös längre.

Men vad skriver man om då?
När sorgerna har flugit sin kos och lyckan flyttat in.
När jag har blivit mamma och Viktor blivit pappa och hunden och katten storebror och storasyster.
När bebis äntligen är här och dagarna liksom bluddrar ihop i en enda sömnlös lyckosmet.
?