Traktormania

Idag började familjens gemensamma semester och det känns verkligen inte fel. Att vi bara får en vecka tillsammans i sommar kan väl tyckas lite snålt, men så har vi faktiskt båda två varit jättemycket lediga allt som allt. Viktor under hela våren och jag två månader över sommaren, så den här gemensamma veckan känns bara som grädden på moset.

Under den kommande veckan ska vi bara njuta, slappa och vara tillsammans. Och så åka upp till Bohuslän förstås, till svärmors fina stuga utanför Skärhamn, som alltid minst en gång varje sommar. Det är så vackert där att det svider i ögonen och värker i hjärtat med de ruffiga klipporna mot det saltblå havet, små röda bodar längs bryggorna och byarna med smala gränder och hus som nästan står ovanpå varandra. Ja, jag längtar verkligen dit!

Tills dess får jag njuta av vår mysiga lilla trädgård och trevliga grannar, vovvepromenaderna längs cykelstigarna och havet och stränderna här hemma i Åsa. Det är inte illa alls det!

Och Vilgot då? Ja, han växer och har blivit (och förstås alltid varit) en jättefin liten (stor) glad kille som snart ska börja förskolan. Till hans mammas både fasa och glädje. Om en vecka är det dags för inskolningsstart och jag har börjat att märka kläder och skor, tänka igenom vad han behöver och ställa in sinnet och hjärtat så det ligger på rätt plats när det väl är tid.

Och gossens preferenser börjar bli så tydliga så. På tex Borås djurpark som vi besökt i veckan var det förstås jätteroligt med djuren, men inget kunde slå traktorn på lekplatsen. Inget! (Traktor är också ett av hans favoritord att säga just nu.)

Skördetid

Tydligen hjälpte mina böner till vädergudarna för lagom till eftermiddagen intog äntligen den sköna och varma solen vår trädgård. Jag och Vilgot passade på och började vårt bärplockande med stor entusiasm. Enkelt och skönt blev det dessutom eftersom jag först beskar vinbärsbusken och la de bärfulla grenarna på trädgårdsbordet där vi sen bara kunde sitta och njuta och göra nytta samtidigt. Vilgot var förstås världens duktigaste bärplockare (och bärsmakare).

Till fikat (som det just nu blir alldeles för mycket av) kunde jag inte låta bli att baka Leilas underbara sega chokladmaränger. Så gott och inte minst en av de vackraste kakor som finns!

Och efter att Vilgot släckt sina blå inför natten fick hungriga mamman avsluta denna perfekta dag på ett perfekt sätt. Det vill säga med hembakt pestopizza och ett gott glas rött.

Jag är inte religiös eller så, men efter dagar som denna känner jag mig närmast frälst. Underbara dag!

Väderutrustar

Sommaren är kort, det mesta regnar bort, som Tomas ledin sjöng. Fine, men han sa väl inte att HELA sommaren skulle regna bort? Kommer på mig själv med att sura till över vädret flera gånger om dagen nu. Finkammar vädersajterna efter högtryck men hittar som bäst någon sval sol då och då.

Men jag och Vilgot gör vårt allra bästa för att fira sommar ändå så klart. Vi klär på och klär av, utrustar oss med allt från regnkläder och tjocktröja till sandaler och badkläder inför varje liten utflykt så att vi inte missar minsta chans till skönt utomhusliv.

Idag har vi besökt 4H-gården Stättared under eftermiddagen och fått träffa alla djuren igen. Suttit på picknickfilt och ätit glass med fina vänner och sen kärleksfullt spanat in våra små ettåringar på håll när de sprungit runt på egna äventyr i gröngräset. En sån stor pojke jag har, det är ju inte riktigt klokt!

Imorgon planerar vi för en riktig hemmadag och vinbärsskörd i trädgården. Och så önskar vi oss lite varm sol också. Kom igen nu vädergudarna!

Foto på dagordningen

Idag bestämde jag mig för att fotografera, något jag annars aldrig tar mig tid för. Det är roligt och skapar dessutom många fina minnen att spara. Sagt och gjort, jag utrustade mig med min lilla billiga kamera redan på morgonkvisten och målet för dagen var att försöka få till det där lilla extra som man kanske kan rama in.

Jag tyckte väl att jag fick till det ett par gånger, men det är väldigt svårt att vara själv med både kamera och barn och desstom mitt i allt försöka dokumentera sig själv emellanåt (utan att det ser ut som att jag själv tar bilden då). Phu, men nu är jag i hamn och här kommer favoriterna:

Himmelskt vällingmys

En såkallad win-win när kvällen kommer och vi sätter oss med vällingflaskan.

...och så var det ju den där trädgårdsmästarn

Med sin fina sailorinspirerade sommardress på räfsade han löv och drog lite kärvänligt i blomsterna medan mamman drack morgonte i solen. Å, sicket ögongodis!

Kastar loss

Vi går upp vid sex och ställer sovrumsfönsterna på vid gavel, vattnar blommorna och leker tittut och koja under täcket. Äter gröt och kokt ägg till radions låga skvalande. Vilgot skrattar mellan tuggorna åt allt och ingenting och vi pratar om vad vi ska göra idag. Vi kastar loss och ger oss iväg på det stora ICA- äventyret och gossen kryssar mellan varuhyllorna med sin minivagn med flagga på.
Hemma igen kommer goda vänner på besök och ettåringar på rad. Huset fylls av förunderligt barnspråk och järnstarka viljor. Jag bjuder på köttfärslåda och Vilgot på matkrig och skrikahögst-tävling med kompisen Ralf.

Första dagen på semestern och så
nära himlen som vi kommer nå.

Gottigottgottgott

Mycket är gott här i världen men få saker är så goda som napp. Strax före läggdax är det fritt fram att börja sutta av hjärtans lust och då suttas det ta mig tusan ända in i kaklet.

Midsommarväder

Det började bra. På midsommarmorgonen hade vi 20 grader och sol. Vi åkte till Tjolöholms slottspark och picknickade på pastasallad och jordgubbstårta, njöt av det ljumma vädret och av att regnet höll sig på avstånd. Lagom till dansen kring midsommarstången började det droppa så sakterliga och temperaturen sjönk rejält. Och så har det fortsatt hela helgen. Trist, men vad gör det egentligen när man har regnkläder. Säger vilgot i alla fall.

Ljuvligt godis

Idag fyller min man 34 år. Jisses vad tiden springer fort. Alldeles nyss var vi 25 med rusiga nyförälskade drömmar. Alldeles nyss.

Tiden springer fort. Nu är vi 34 och snart 50, Vilgot snart en fjunig tonåring och minnena ljuvliga som en stor påse favoritgodis.

Jag tänker ofta på tiden och på hur kort om den vi egentligen har. Och så kramar jag min ettåring hårt och blundar. Önskar att vi kunde stanna tiden bara för en liten stund. Samtidigt växer vi tillsammans och flätas hårdare. Det är både besynnerligt och underbart.

Idag väckte vi far i huset med sång, paket och hopp och studs i sängen. Idag bakar vi födelsedagspappans favoritkaka och lagar den bästa maten. Och i morse på soliga morgonpromenaden plockade Vilgot en vacker bukett med smörblommor till sin pappa.

Den här dagen åker rakt ner i godispåsen.

The only way is UP!

Skönt septembergung

Bättre sent än aldrig bjussar vi på lite skönt septembergung.

Värt!

Jodå, vi lever och mår bra. Tiden springer fort, fort med liten gosse här hemma så här hinner man inte blogga så mycket.

Nu är Vilgot 10 månader och kryper fort som en liten vessla, kryssar mellan soffor och bord, över mattor, kuddar och täcken och går runt soffbordet hållandes i kanten. Allt som är farligt och förbjudet är roligast, så som vägguttag, sladdar, mammas dator och hundens svans.

Själv håller jag på att vakna till liv efter bebiströttheten även om Vilgot fortfarande inte sover särskilt bra på nätterna. Viktor tar helgnätterna och jag vardagarna och då hinner jag komma ifatt. Så nu är jag så pigg och glad, glad och pigg vilket är underbart! Underbart är förstås ändå att ha en alldeles livs levandes liten pojke här hos oss, han är verkligen den största kärleken. Det är så konstigt egentligen hur man som förälder helt bortser från sina egna behov för att tillgodose sitt barns. Hur ens egen trötthet blir oviktig i förhållande till vad livet faktiskt bjuder på. För hur dödstrött jag än varit och hur många tårar jag fällt av utmattning är Vilgot värd det hundra gånger om.

Nu är det söndagkväll och Viktor och jag sträcker ut i soffan efter en hel dag med lek och bus. Gokväll!

Sommar sommar sommar!!!

Ja, mina inlägg duggar väl inte tätt direkt. Men här är jag nu, brunbränd (ja, hyfsat på armarna och ansiktet i alla fall), nöjd med vår semester och fortsatt lycklig vilgotmamma.

Ja, det har varit och är en jättefin sommar. Kanske den finaste i världshistorien. Vilgot är en stor bebis nu, stora killen som nu kan sitta själv, åla sig lite över golvet, susa fram i sin gåstol och snart också krypa om jag får gissa.

Vi har nu haft fyra underbara veckor tillsammans och umgåtts hela familjen dagarna i ända. Har varit en runda på Tjörn, en runda till Skåne och däremellan små uflykter och bad i både hav och bebispool i trädgården.

Och så ammar jag inte längre och min lille gosse sover faktiskt mycket bättre om nätterna, vilket jag faktiskt tror har med vartannat att göra. Övergången har skett nu under semestern och gått otroligt smidigt och bra.

I slutet av augusti väntar babysim och det ser vi fram emot! Och så tänkte jag och Vilgot premiärbesöka öppna förskolan i höst och se vad de har att erbjuda. Vilgot är ju så förtjust i musik så min förhoppning är att de kanske har lite musikstunder i grupp od.

Vingar för pengarna

Efter regn kommer solsken, heter det ju. Och vi har sannerligen fått solsken.


Så började jag mitt tal till Vilgot på hans namnfest igår. Efter talet läste jag Harriet Löwenhielms dikt "Är det du, allra käraste barn" och efter det framförde min kusin och Vilgots fadder med kusinbarn "En gång regnade det barn" - en sång skriven av barn i Angered (min kusin arbetar som musiklärare där). Inte ett öga var torrt och framför allt inte mina.


Lycklig.


Och idag är det mors dag. Min och Vilgots första. Vilgot och hans pappa åkte iväg på hemligheter och kom hem med det finaste som jag någonsin har fått. Godis, tidningar och ett kort där det stod "Till mamma" och sen hade Viktor fyllt i med "Grattis på första morsdag, du är världens bästa mamma, önskar Vilgot". Och så hade Vilgot fått vara med och skriva sitt namn, så det blev sådär med spretiga bokstäver. Återigen. Inte ett öga torrt.


Är helt utmattad av alla lyckotårar men känner att jag skulle kunna fälla många många fler. Att få vara Vilgots mamma är så otroligt vackert. Kärleken är så stor, så stor.





Vilgot fick förutom en massa presenter också lite pengar igår och för dem var vi idag och köpte vingar till honom. Förlåt, gåstol ska det vara.