Tillbaka till framtiden

Min hjärna höstladdar just nu för högtryck. Vilgots höstgarderob är nu klar, så nu börjar arbetet med min egen. Och lite roligt är det faktiskt att få köpa sig lite nytt och fint och välja ut vad som ska sparas på från den gamla garderoben.

Den här hösten känns faktiskt extra ny på något vis. Jag och Viktor börjar båda jobba och Vilgot börjar förskolan. Här har vi aldrig varit innan och det känns både spännande och lite läskigt. För trots attjag kommer att vara ledig 25% så vet man ju aldrig hur tufft der kommer att vara att jobba och vara förälder samtidigt. Men jag TROR att det kommer att bli jättebra och våra lediga dagar väldigt mysiga. Att jobba 75% känns som en gyllene medelväg.

Och eftersom allt nu känns så uppfräshande nytt inför hösten så passade jag på att gå till frisören också. Och så klippte jag av hela rasket. Jag blev verkligen så himla nöjd med min lite 60-tals och Mia Farrow-inspirerade frisyr! Och så skönt att bli av med det slitna sommarhåret!

Traktormania

Idag började familjens gemensamma semester och det känns verkligen inte fel. Att vi bara får en vecka tillsammans i sommar kan väl tyckas lite snålt, men så har vi faktiskt båda två varit jättemycket lediga allt som allt. Viktor under hela våren och jag två månader över sommaren, så den här gemensamma veckan känns bara som grädden på moset.

Under den kommande veckan ska vi bara njuta, slappa och vara tillsammans. Och så åka upp till Bohuslän förstås, till svärmors fina stuga utanför Skärhamn, som alltid minst en gång varje sommar. Det är så vackert där att det svider i ögonen och värker i hjärtat med de ruffiga klipporna mot det saltblå havet, små röda bodar längs bryggorna och byarna med smala gränder och hus som nästan står ovanpå varandra. Ja, jag längtar verkligen dit!

Tills dess får jag njuta av vår mysiga lilla trädgård och trevliga grannar, vovvepromenaderna längs cykelstigarna och havet och stränderna här hemma i Åsa. Det är inte illa alls det!

Och Vilgot då? Ja, han växer och har blivit (och förstås alltid varit) en jättefin liten (stor) glad kille som snart ska börja förskolan. Till hans mammas både fasa och glädje. Om en vecka är det dags för inskolningsstart och jag har börjat att märka kläder och skor, tänka igenom vad han behöver och ställa in sinnet och hjärtat så det ligger på rätt plats när det väl är tid.

Och gossens preferenser börjar bli så tydliga så. På tex Borås djurpark som vi besökt i veckan var det förstås jätteroligt med djuren, men inget kunde slå traktorn på lekplatsen. Inget! (Traktor är också ett av hans favoritord att säga just nu.)

Väderutrustar

Sommaren är kort, det mesta regnar bort, som Tomas ledin sjöng. Fine, men han sa väl inte att HELA sommaren skulle regna bort? Kommer på mig själv med att sura till över vädret flera gånger om dagen nu. Finkammar vädersajterna efter högtryck men hittar som bäst någon sval sol då och då.

Men jag och Vilgot gör vårt allra bästa för att fira sommar ändå så klart. Vi klär på och klär av, utrustar oss med allt från regnkläder och tjocktröja till sandaler och badkläder inför varje liten utflykt så att vi inte missar minsta chans till skönt utomhusliv.

Idag har vi besökt 4H-gården Stättared under eftermiddagen och fått träffa alla djuren igen. Suttit på picknickfilt och ätit glass med fina vänner och sen kärleksfullt spanat in våra små ettåringar på håll när de sprungit runt på egna äventyr i gröngräset. En sån stor pojke jag har, det är ju inte riktigt klokt!

Imorgon planerar vi för en riktig hemmadag och vinbärsskörd i trädgården. Och så önskar vi oss lite varm sol också. Kom igen nu vädergudarna!

Foto på dagordningen

Idag bestämde jag mig för att fotografera, något jag annars aldrig tar mig tid för. Det är roligt och skapar dessutom många fina minnen att spara. Sagt och gjort, jag utrustade mig med min lilla billiga kamera redan på morgonkvisten och målet för dagen var att försöka få till det där lilla extra som man kanske kan rama in.

Jag tyckte väl att jag fick till det ett par gånger, men det är väldigt svårt att vara själv med både kamera och barn och desstom mitt i allt försöka dokumentera sig själv emellanåt (utan att det ser ut som att jag själv tar bilden då). Phu, men nu är jag i hamn och här kommer favoriterna:

Sommarbakar

Det finns vissa ingredienser med vilka man bakar den perfekta sommarkänslan. Sol, grönska och ljumma vindar förstås. Men detta i kombination med en cykeltur är fullständigt oslagbart. Idag köpte jag och Viktor varsin cykel och en sits till Vilgot. Och så bar det av genom byn och vinden blåste sådär fantastiskt som på film och jag kände mig som barn på nytt. Ack ljuva sommar, kan du inte stanna för alltid?

Ljuvligt godis

Idag fyller min man 34 år. Jisses vad tiden springer fort. Alldeles nyss var vi 25 med rusiga nyförälskade drömmar. Alldeles nyss.

Tiden springer fort. Nu är vi 34 och snart 50, Vilgot snart en fjunig tonåring och minnena ljuvliga som en stor påse favoritgodis.

Jag tänker ofta på tiden och på hur kort om den vi egentligen har. Och så kramar jag min ettåring hårt och blundar. Önskar att vi kunde stanna tiden bara för en liten stund. Samtidigt växer vi tillsammans och flätas hårdare. Det är både besynnerligt och underbart.

Idag väckte vi far i huset med sång, paket och hopp och studs i sängen. Idag bakar vi födelsedagspappans favoritkaka och lagar den bästa maten. Och i morse på soliga morgonpromenaden plockade Vilgot en vacker bukett med smörblommor till sin pappa.

Den här dagen åker rakt ner i godispåsen.

Hemmets kärleksfulla vrå

Hej. Det var längesedan nu, men livet är proppfullt. Proppfullt på kärlek och lycka först och främst, men tyvärr också proppfullt på jobb.

Mannen min började sin pappaledighet i januari och jag blev således "the provider". Det slet mig mitt itu först, för jag ville verkligen inte lämna Vilgot och hemmets kärleksfulla vrå, men så här några månader efter så har jobbet varit rena rekreationen. Jag längtar dock hem fortfarande, men jag har fått sova och känner mig alldeles ny på något vis.

Men nu har jag två veckors arbete kvar innan sköna semestern tar vid och jag längtar mig blå. Längtar efter att få vara tillsammans med sonen min och längtar efter avsaknaden från måsten, tider och press. Älskade mammaliv, du är saknad säger jag bara. Ibland funderar man ju liksom på varför i helskotta man jobbar överhuvudtaget. Ja, förutom pengarna dårå. Jag menar, kan man inte leva på ett annat sätt? Flytta ut till ett billigt hus på vischan och bara vara tillsammans. Föda barn och baka kaka på ett ungefär. Jag kräver egentligen inte mer av livet än så.

Just nu lever vi i ett slags mellanting. I ett gulligt, halvdyrt radhus vid havet och jag har råd att jobba deltid. Jag älskar byn, havet och radhuset som vi gjort till vårat. Älskar människorna här och läget, lekplatsen strax bakom tomten och vårt nymålade staket. Älskar lite för mycket för att lämna. Tyvärr.

Jag önskar för tusende gången i ordningen på en lottovinst inom snar framtid. Tack.

Hemmets kärleksfulla lugn i en tillrufsad nyvaken frisyr.