måndag 22 september 2014

Vemod och tacksamhet

Vårt andra syskonförsök blev endast ett embryo som nu med förhoppning bor i min mage. Ruvardag 7 idag.

Det går trögt och humöret är lågt. Är rätt så påverkad av hormonerna den här gången och en så här dålig skörd gör inte saken bättre. Våra syskonförsök går hittills dåligt. Mycket dåligt. Och blir det ingen graviditet den här gången är jag rädd att vi måste ge upp. Det är tuffa behandlingar och de funkar inte.

Söker just nu trösten i vår alldeles underbara son som är ett verkligt mirakel. 

Tacksamhet.

fredag 12 september 2014

Rekord!

Idag gjorde vi vårt fjärde äggplock och det av en fin skörd. 14 ägg blev det och vi ber så innerligt om att något av dem leder till en graviditet och ett efterlängtat syskon. Hoppas!

onsdag 10 september 2014

Längtan

På fredag ska vi ta ut ägg från mina äggstockar och jag känner mig just nu svullen, illamående och lite grinig. Blev hemma från jobbet idag av denna anledning och tycker nog lite synd om mig själv faktiskt. Längtar efter att det ska bli lördag och det onda är över. Detta blir mitt fjärde äggplock totalt och jag har haft ganska stora smärtor varje gång. Inte roligt.

Vår Vilgot ÄR ett mirakel. Det blir jag verkligen påmind om under perioder som denna. Vi drömmer om ett syskon till honom och det känns nu endast som en avlägsen dröm. Efter alla besvikelser och nederlag vet vi att det är mycket svårt för oss att göra drömmar till verklighet. 

Ibland kan jag bli väldigt sorgsen när jag tänker på att jag skulle vilja ha en stor familj. Många barn. Minst tre. En omöjlighet för oss och det känns så orättvist att vi inte får välja själva. Jag älskar ju att vara mamma!

Min älskade pojlke är mitt allt och jag är så glad och tacksam för att han finns. Så även om det inte skulle bli fler barn skulle jag vara lycklig ändå. Det är ändå en väldig tröst. 

På fredag är det alltså dags för kanske vårt sista äggplock. Nu ber vi om tur en gång till. Please.

tisdag 2 september 2014

Drömmar

För mig är det inte svårt att drömma. Jag halkar liksom lätt in på det där bananskalet och börjar planera och fantisera. Jag vill så mycket som är nästan utom räckhåll. Jag liksom står på tå och når precis inte riktigt upp. 

Jag lyssnade på Dregens sommarprat och blev så peppad när han sa att hans motto var att "går det inte så går det ändå". Att känna så positivt inför svårigheter vill jag också göra. Jämt. Att liksom välja att det jävlarannamma ska gå det här. Jämt.

Många av våra drömmar har blivit till verklighet genom envishet och varför inte den här här gången. 

Idag tar jag spruta nummer tre och det blir äggplock nästa vecka. Åh vad vi längtar efter en liten bebis nu!