Så började jag mitt tal till Vilgot på hans namnfest igår. Efter talet läste jag Harriet Löwenhielms dikt "Är det du, allra käraste barn" och efter det framförde min kusin och Vilgots fadder med kusinbarn "En gång regnade det barn" - en sång skriven av barn i Angered (min kusin arbetar som musiklärare där). Inte ett öga var torrt och framför allt inte mina.
Lycklig.
Och idag är det mors dag. Min och Vilgots första. Vilgot och hans pappa åkte iväg på hemligheter och kom hem med det finaste som jag någonsin har fått. Godis, tidningar och ett kort där det stod "Till mamma" och sen hade Viktor fyllt i med "Grattis på första morsdag, du är världens bästa mamma, önskar Vilgot". Och så hade Vilgot fått vara med och skriva sitt namn, så det blev sådär med spretiga bokstäver. Återigen. Inte ett öga torrt.
Är helt utmattad av alla lyckotårar men känner att jag skulle kunna fälla många många fler. Att få vara Vilgots mamma är så otroligt vackert. Kärleken är så stor, så stor.
Vilgot fick förutom en massa presenter också lite pengar igår och för dem var vi idag och köpte vingar till honom. Förlåt, gåstol ska det vara.