På fredag ska vi ta ut ägg från mina äggstockar och jag känner mig just nu svullen, illamående och lite grinig. Blev hemma från jobbet idag av denna anledning och tycker nog lite synd om mig själv faktiskt. Längtar efter att det ska bli lördag och det onda är över. Detta blir mitt fjärde äggplock totalt och jag har haft ganska stora smärtor varje gång. Inte roligt.
Vår Vilgot ÄR ett mirakel. Det blir jag verkligen påmind om under perioder som denna. Vi drömmer om ett syskon till honom och det känns nu endast som en avlägsen dröm. Efter alla besvikelser och nederlag vet vi att det är mycket svårt för oss att göra drömmar till verklighet.
Ibland kan jag bli väldigt sorgsen när jag tänker på att jag skulle vilja ha en stor familj. Många barn. Minst tre. En omöjlighet för oss och det känns så orättvist att vi inte får välja själva. Jag älskar ju att vara mamma!
Min älskade pojlke är mitt allt och jag är så glad och tacksam för att han finns. Så även om det inte skulle bli fler barn skulle jag vara lycklig ändå. Det är ändå en väldig tröst.
På fredag är det alltså dags för kanske vårt sista äggplock. Nu ber vi om tur en gång till. Please.
