Sova tillsammans

Redan innan Vilgot kom till världen så hade jag bestämt att han skulle sova i sin spjälsäng intill vår säng.

Det hade jag bestämt.
Men det skulle snart visa sig att Vilgot bestämde annorlunda.

Efter tre eller fyra helt sömnlösa nätter med bebis i famn, upp och ner som en jojo från sängen med onda bröst och värkande bäcken och underliv så var jag inte så bestämd längre.
Nej, det gick helt enkelt inte och så drog jag gossen intill mig och låg ner och ammade oss båda till sömns. Och det skulle visa sig att det var det bästa som kunde hända.

För det som först visade sig vara en praktiskt åtgärd blev det absolut mysigaste i världen.
När vi vaknar på natten och jag drar den varma bebiskroppen intill bröstet och känner hans små gosiga fötter mot mina lår. Då. Då begriper jag inte hur jag någonsin ska kunna göra annorlunda.

Spjälsängen får snällt sitta där surt i sitt hörn och vänta ett bra tag till.

Tillväxtperiod

Lilleman växer sig större.

Just nu plöjer vi genom en sån där tillväxtperiod med mycket gnäll och gråt. Det händer massor. Vilgot har hittat sina händer fullt ut nu och tittar, suger och inspekterar. Dessutom har han börjat försöka (och faktiskt också ibland lyckats) greppa sina leksaker.

Och vi har upptäckt att han bör lägga sig vid åtta varje kväll, somnar alltid i famnen då. Så imorgon börjar jag lägga honom i sängen vid den tiden, så kanske kanske mamman och pappan kan börja få en eller två timmars vuxentid på kvällen tillsammans.

Håll tummarna för det!