Gäsp

Tröttdippar. När de tar tag i mig är jag som jetlaggad. Huvudet väger bly och det susar i öronen. Kan inte komma ihåg basala saker som vad jag egentligen skulle ha i affären eller att ringa Viktor på kvällen. Jo, jag glömmer till och med bort att ringa barnets far som jobbar resande i veckorna, ja förmodligen glömmer jag också stundtals hela hans existens. Kan sitta och undra om jag pratade med honom igår, eller var det i förrgår? Inte konstigt att tröttheten kommer. Tre och en halv månad och jag sover inte mer än ca 1-3 timmar i sträck. Sen är det matdags och omnattning. Vissa nätter nattar jag om så många gånger att jag tappar räkningen. Vaknar på morgonen och kan inte alls minnas om jag har sovit alls eller bara dutt-dvalat mig genom mörkret. Har verkligen varit skittrött sista veckan och längtar efter en hel natt sömn. Längtar efter att gossen ska bli ett halvår så att jag kan sluta amma. För först då kan jag ju dela nätterna med Viktor. Men så mitt i tanken och önskedrömmarna så känns det ändå sorgligt att den dagen kommer då jag ska sluta amma. (För jag har insett att jag måste sluta vid ett halvår för att inte dö av trötthet) Att ta honom in till bröstet och mysa, det är verkligen kvalitetstid med sitt barn. Åh, det är så ljuvligt så ljuvligt! Bitterljuva moment 22.