Odlat och klart!

När vi köpte huset förra året så fanns det många visioner gällande trädgården. Vi har en så kallad naturtomt invid skogen med bergsknallar, gräs och små kullar, vilket jag gillar. Jag gillar nämligen när saker och ting ser naturliga ut, lite ojämnheter och vilt tycker jag bara är vackert. Dock ville jag ändå använda trädgården till lite odling av ätbart och bestämde mig i år för att anlägga en liten köksträdgård i odlingslådor. Sagt och gjort snickrade Viktor ihop fyra lådor och jag fixade jord, frön och annat. Det planterades potatis, lök, sockerärtor, morötter, dill, persilja, mynta och jordgubbar. Jag som gör detta för allra första gången väntar nu som ett barn på julafton efter att se vad som blir. Spännande 

Efterlängtade semester

Det är förstås mycket speciellt att få ett barn efter många års längtan och sorg. Det är också mycket speciellt allt man får uppleva och känna tillsammans sedan efteråt. Första kalaset, första förskoledagen, första vabdagen, första sommaren, första pulkaåket.

Och så kom då den allra första familjesemestern utomlands. Första flygresan med barn och allt som hör till. Det var mycket speciellt. Och jag tänker varje gång i dessa "förstagångenögonblick" på att det var nära att det aldrig någonsin fått upplevas. Och vilken tur vi hade. Vilken sagolik, fantastisk, otroligt himmelsk tur. 

Att få lov att få uppleva. Att leva. Att drömmen blev till verklighet trots allt.  

Min familj. 

Nyss hemkomna från vår bästa semester någonsin. 

 

Påsken i bilder

Vårvinter

Melankoli och sprittande längtan är nog de känslor som stämmer bäst in på mina årligen återkommande vårvinterkänslor. Det finns inget mer frustrerande än just vårvintern. INGET.

Jag längtar ut, bort och fram. Jag drömmer om varm hud, picknickar och blomsterprakt. Och det gröna. Det där ljuvliga sommargröna i juni. Åh! Det finns inget vackrare än juni. 

Och nu ligger allt det där framför våra fötter. Denna porlande, sprittande känsla av att detta är dagens sanning. Den är underbar. 

Älskade, hatade vårvinter. 

Fixat!

Nu är pass och badkläder fixade så nu är det bara att åka. Det här blir vår första riktiga resa tillsammans och det ska bli så otroligt kul! Några veckor till sen bör det av! Wiii!

Mitt enda liv

Januari tickar på och snart kommer februari. Lite ljusare nu om morgonen och eftermiddagen och jag känner redan att det hjälper mig. Men den här vintern hat hittills varit rätt så okej för mig. Och när vi fick vår första snö förra helgen så kunde jag faktiskt njuta av den ordentligt. Jag som annars är en riktig vinterhatare känner faktiskt att detta har lättat något nu när vi bor på landet och i vårt hus. Vi har en egen pulkabacke på tomten och massor med plats för snölek. Dessutom är en hundpromenad med barn och pulka mitt i skogen något av det mysigaste man kan göra.

Jag tänker mycket på min familj och vår framtid. Och mycket på tillvaron och livet. Hur jag kan göra det bästa för just oss och våra förutsättningar. 2015 känns liksom som vårt familjeår med stort F. Som att vi kommer att forma vår tillvaro och liv här och nu. Jag vill att vi ska ta tillvara på varje dag, aldrig ångra något och leva med lust och glädje.

Fina dikten

Jag hittade en så fin dikt idag som gick rakt in i mig. 

"Är det sant att jag håller ett barn på min arm

Och ser mig i dess blick, 

Att fjädrarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?

Vad för det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår, 

Hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Jag väntade visst millioner av år, 

på denna enda minut. "

Erik Lindorm