...och så var det ju den där trädgårdsmästarn

Med sin fina sailorinspirerade sommardress på räfsade han löv och drog lite kärvänligt i blomsterna medan mamman drack morgonte i solen. Å, sicket ögongodis!

Sommarbakar

Det finns vissa ingredienser med vilka man bakar den perfekta sommarkänslan. Sol, grönska och ljumma vindar förstås. Men detta i kombination med en cykeltur är fullständigt oslagbart. Idag köpte jag och Viktor varsin cykel och en sits till Vilgot. Och så bar det av genom byn och vinden blåste sådär fantastiskt som på film och jag kände mig som barn på nytt. Ack ljuva sommar, kan du inte stanna för alltid?

Kastar loss

Vi går upp vid sex och ställer sovrumsfönsterna på vid gavel, vattnar blommorna och leker tittut och koja under täcket. Äter gröt och kokt ägg till radions låga skvalande. Vilgot skrattar mellan tuggorna åt allt och ingenting och vi pratar om vad vi ska göra idag. Vi kastar loss och ger oss iväg på det stora ICA- äventyret och gossen kryssar mellan varuhyllorna med sin minivagn med flagga på.
Hemma igen kommer goda vänner på besök och ettåringar på rad. Huset fylls av förunderligt barnspråk och järnstarka viljor. Jag bjuder på köttfärslåda och Vilgot på matkrig och skrikahögst-tävling med kompisen Ralf.

Första dagen på semestern och så
nära himlen som vi kommer nå.

Gottigottgottgott

Mycket är gott här i världen men få saker är så goda som napp. Strax före läggdax är det fritt fram att börja sutta av hjärtans lust och då suttas det ta mig tusan ända in i kaklet.

Midsommarväder

Det började bra. På midsommarmorgonen hade vi 20 grader och sol. Vi åkte till Tjolöholms slottspark och picknickade på pastasallad och jordgubbstårta, njöt av det ljumma vädret och av att regnet höll sig på avstånd. Lagom till dansen kring midsommarstången började det droppa så sakterliga och temperaturen sjönk rejält. Och så har det fortsatt hela helgen. Trist, men vad gör det egentligen när man har regnkläder. Säger vilgot i alla fall.

Ljuvligt godis

Idag fyller min man 34 år. Jisses vad tiden springer fort. Alldeles nyss var vi 25 med rusiga nyförälskade drömmar. Alldeles nyss.

Tiden springer fort. Nu är vi 34 och snart 50, Vilgot snart en fjunig tonåring och minnena ljuvliga som en stor påse favoritgodis.

Jag tänker ofta på tiden och på hur kort om den vi egentligen har. Och så kramar jag min ettåring hårt och blundar. Önskar att vi kunde stanna tiden bara för en liten stund. Samtidigt växer vi tillsammans och flätas hårdare. Det är både besynnerligt och underbart.

Idag väckte vi far i huset med sång, paket och hopp och studs i sängen. Idag bakar vi födelsedagspappans favoritkaka och lagar den bästa maten. Och i morse på soliga morgonpromenaden plockade Vilgot en vacker bukett med smörblommor till sin pappa.

Den här dagen åker rakt ner i godispåsen.

Hemmets kärleksfulla vrå

Hej. Det var längesedan nu, men livet är proppfullt. Proppfullt på kärlek och lycka först och främst, men tyvärr också proppfullt på jobb.

Mannen min började sin pappaledighet i januari och jag blev således "the provider". Det slet mig mitt itu först, för jag ville verkligen inte lämna Vilgot och hemmets kärleksfulla vrå, men så här några månader efter så har jobbet varit rena rekreationen. Jag längtar dock hem fortfarande, men jag har fått sova och känner mig alldeles ny på något vis.

Men nu har jag två veckors arbete kvar innan sköna semestern tar vid och jag längtar mig blå. Längtar efter att få vara tillsammans med sonen min och längtar efter avsaknaden från måsten, tider och press. Älskade mammaliv, du är saknad säger jag bara. Ibland funderar man ju liksom på varför i helskotta man jobbar överhuvudtaget. Ja, förutom pengarna dårå. Jag menar, kan man inte leva på ett annat sätt? Flytta ut till ett billigt hus på vischan och bara vara tillsammans. Föda barn och baka kaka på ett ungefär. Jag kräver egentligen inte mer av livet än så.

Just nu lever vi i ett slags mellanting. I ett gulligt, halvdyrt radhus vid havet och jag har råd att jobba deltid. Jag älskar byn, havet och radhuset som vi gjort till vårat. Älskar människorna här och läget, lekplatsen strax bakom tomten och vårt nymålade staket. Älskar lite för mycket för att lämna. Tyvärr.

Jag önskar för tusende gången i ordningen på en lottovinst inom snar framtid. Tack.

Hemmets kärleksfulla lugn i en tillrufsad nyvaken frisyr.