Kvällsfrid och själsfrid

På hösten råder ett stilla lugn som jag gillar. Och med det faktum att julen snart står för dörren får jag de där härligaste myskänslorna på hela året. Jag älskar verkligen julen och det hela blev naturligtvis ännu bättre sedan Vilgot föddes den 23 december. 

Jag mår bättre och bättre och jag accepterar bättre och bättre vår lott som enbarnsfamilj. Att inte kunna få fler barn är i sig ingen tragedi, men att avslutningsvis blivit gravid och sedan fått missfall blev för mycket för mig.

Jag älskar att vara mamma. Älskar det så otroligt och innerligt. Varje dag, varje minut och sekund. Jag tar också som förskollärare hand om tjugo andra barn flera dagar i veckan och älskar det också. Det har känts så otroligt orättvist att jag inte kan få fler barn. Att Viktor som är en sådan hängiven och fin pappa inte ska få möjligheten och gåvan att få älska och uppleva fler barn. Det svider när jag tänker på det och det kommer det att göra länge. Kanske alltid.

Nu försöker vi läka och det går ändå och trots allt ganska så bra. Dagarna flyter framåt och min stora pojke fyller snart fyra år. Han är så stor nu och det är så härligt att se honom växa och ta för sig av livet.