Sedan jag var liten har jag velat bo vid havet. Det finns något rofyllt och drömskt över öppet vatten som jag inte riktigt förstår mig på. Därför blir det aldrig tråkigt vid havet. Färgskiftningarna är också helt fantastiska, havet ser olika ut från dag till dag, från årstid till årstid. Och ibland från minut till minut.
Och nu bor jag där jag hör hemma. Det tar en kvart att gå ner till någon av våra stränder och vikar. Och med ett barn i släptåg blir det förstås ännu roligare och finare. Idag smälte isen i vikarna och böljade likt smält isglass. Och marssolen sken på oss medan vi plockade stenar och svanar i stora gäng flög förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar