Min plats på jorden

Vi har ett naturreservat ute på halvön och här är så vackert. Här har jag promenerat säkert hundra gånger nu, och gjorde det särskilt när allt var jobbigt och ledsamt. Jag får frid här ute, tankar lust och kreativitet. Det finns något läkande och stärkande med det som känns här. Jag kommer i kontakt och det större känns nära. Jag tror att det är så här troende möjligtvis upplever kyrkan.

Det finns några bronsåldersrösen som sträcker sig över havet och påminner om en historia som vill bli berättad. Skriver jag en bok till så kanske den här platsen finns med. Åtminstone borde den det.