Året som gick

Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på året och summerar det. Känslor har stormat och jag har åkt känslomässig berg och dalbana mest hela tiden. Året började med att vi skulle sätta in vårt enda frysembryo och det överlevde inte upptiningen. Vi ruskade av oss besvikelsen, spottae oss i nävarna och gjorde oss redo för ännu en ivf. 

Då dök drömhuset upp. Och två nerviga fastighetsaffärer senare var det vårt och radhuset var sålt. Och vilken dröm det var! Vi flyttade in lagom till sommaren och har älskat varje minut här ute på landet. Sommaren var fullkomligt magisk, den hade allt. Och att få möta både höst och vinter här ute har känts underbart. Vi har verkligen hittat hem.

Hösten kom och en ny ivf på börjades. Jag mådde dåligt och efter äggplocket kunde det konstateras att endast ett livsdugligt embryo hade kunnat skapas. Igen. Vi hade ju på förhand sagt att detta skulle bli vårt sista försök. Ingen av oss tycker att det är särskilt roligt att gå igenom behandlingarna och detta var ju vår fjärde totalt. 

Jag blev gravid på vårt enda lilla embryo och vårt sista syskonförsök. Och blödde i nästan tre veckor. Till sist fick vi ett ultraljud som visade på att graviditeten inte hade klarat sig. 

Sorgen och besvikelsen var total. Men jag slöt den inom mig i nästan en månad. Sedan kom den ikapp och jag bara låg och grät. Fick vara hemma från jobbet och visste inte hur jag skulle komma vidare. 

Vi pratade mycket, min man och jag, fram och tillbaka. Och vi tog ett förnuftigt men svårt beslut. Vi kommer inte försöka att få fler barn. Vi ska njuta av den fina pojke vi har och vad annat livet har oss att erbjuda. 

Vi började med att ge oss en fin julklapp, en familjeresa till Cypern i vår som vi skjutit upp så länge. Och vi har beslutat oss för att vi vill köpa en hund till. Och kanske blir det lite höns på tomten. Och möjligtvis ett familjehemsbarn så småningom.

Hejdå 2014. Välkommen 2015!

Min fyraåring...

Så kom dagen då min prins fyllde fyra år. Det är obegripligt. En obeskrivlig glädje och en djup ångest samtidigt. Ångest över att tiden går för fort. HAN BLIR STOR FÖR FORT! STOPP!

Min bebis är verkligen ett minne blott och den finaste lilla pojken i världshistorien formas nu dag för dag till en ner och mer självständig och kavat liten människa. 

Jag är så stolt. Och jag älskar dig så mycket, min allra finaste fyraåring.

Jul på Tjolöholm 2014

Kvällsfrid och själsfrid

På hösten råder ett stilla lugn som jag gillar. Och med det faktum att julen snart står för dörren får jag de där härligaste myskänslorna på hela året. Jag älskar verkligen julen och det hela blev naturligtvis ännu bättre sedan Vilgot föddes den 23 december. 

Jag mår bättre och bättre och jag accepterar bättre och bättre vår lott som enbarnsfamilj. Att inte kunna få fler barn är i sig ingen tragedi, men att avslutningsvis blivit gravid och sedan fått missfall blev för mycket för mig.

Jag älskar att vara mamma. Älskar det så otroligt och innerligt. Varje dag, varje minut och sekund. Jag tar också som förskollärare hand om tjugo andra barn flera dagar i veckan och älskar det också. Det har känts så otroligt orättvist att jag inte kan få fler barn. Att Viktor som är en sådan hängiven och fin pappa inte ska få möjligheten och gåvan att få älska och uppleva fler barn. Det svider när jag tänker på det och det kommer det att göra länge. Kanske alltid.

Nu försöker vi läka och det går ändå och trots allt ganska så bra. Dagarna flyter framåt och min stora pojke fyller snart fyra år. Han är så stor nu och det är så härligt att se honom växa och ta för sig av livet. 

  

Stukad själ och svårt beslut

I en tid av längtan efter ett syskon och sorg efter en förlorad graviditet är det lätt att tappa fotfästet. Förlora balansen och falla. Stuka själen. 

Jag som intalade mig att jag ändå var ok gick sedan genom dagarna i grå sörja men låtsades inte om den. Jag blev mer och mer sorgsen inombords och började hantera stress och andra vardagliga ting lite sämre. I onsdags var det ett faktum att jag inte längre orkade hålla skenet uppe och fick stanna hemma från jobbet. 

Jag mår inte så bra, men bättre idag än i onsdags. Och jag och min man pratar mycket. Idag fattade vi ett gemensamt beslut om att sluta försöka att göra syskon. Det får vara bra nu. Ett mycket smärtsamt och svårt beslut men visst måste vi leva lite också. Ha lite roligt. Glädjas åt den familj vi faktiskt har och njuta av varandra fullt ut. 

Jag kommer nog alltid att längta efter fler barn och visst hoppas jag på något slags mirakel. 

Idag fick en god vän veta att hon ska få bli familjehem till en liten tjej på 1 1/2 år. Min vän är ofrivilligt barnlös och singel ned flera misslyckade inseminationsförsök bakom sig. Visst är livet fantastiskt och kan leda oss lite var stans. 

Jag tar den vetskapen med mig i hjärtat idag. 

En resa

Jag sitter i min fåtölj framför fönstret och tittar ut över skogen. Det är mulet och rått där utanför, men i min filt är det skönt  och mysigt. Alla mina tre pojkar (mannen, sonen och hunden) har somnat i soffan strax bakom mig och snusar gott. Det är tyst. Bara tvättmaskinen hörs från tvättstugan bakom stängd dörr. 

Mitt liv är perfekt. Min familj likaså. Så många drömmar som gått i uppfyllelse och så mycket lycka som ryms i mitt hjärta hade jag knappast vågat hoppas på för fem år sedan. 

För fem år sedan var jag ofrivilligt barnlös med många otursamma behandlingar i ryggsäcken. Ett missfall i vecka 11 och i en djup och långvarig depression. En depression som jag vägrade medicinera då jag egentligen visste att dess enda botemedel, ett barn, då förmodligen hade gått mig förlorat. Jag och min man gled längre och längre bort från varandra då vi hade svårt att gemensamt hantera våra förlorade slag. Min tillvaro befann sig i totalt mörker.

Vi hade beslutat oss för att ge upp ivf och satte in vårt allra sista embryo. Jag blev gravid. Med misstänksamhet och ångest levde jag i nio månader med ett barn i magen som jag inte trodde att jag skulle få behålla. Jag var så bergsäker på att något hemskt skulle hända bebisen. 

23 december kl 8.49 kom vår Vilgot till världen och jag fick höra hans skrik. Känna hans varma levande kropp i min famn och få uppleva att bli mamma. I just den sekunden blev världen ljus igen och min ångest och depression flög sin kos. I den sekunden. 

Jag är lyckligt lottad och mamma till Vilgot, snart fyra år. Jag har vunnit högsta vinsten. Ett syskon hade varit så välkommet, så underbart välkommet. Men. Jag har redan vunnit högsta vinsten. 

I vinter kommer vi ta ett beslut om att gå vidare med donatorinsemination eller låta vår familj förbli som den är nu. Ett viktigt beslut som inte låter skynda på sig. Som måste få växa fram. Jag är nu 37 år och har under större delen av mitt vuxna liv kämpat för att få barn. Kämpat så hårt och innerligt. Är det dags att göra annat? Eller ta vara på de få möjligheter som finns kvar?

Hur som helst kommer det att bli bra. 

Märkliga veckor

Det har varit tvära kast här hemma då min blödning efter ivfen inte slutade och jag var tvungen att göra nya graviditetstest. De var positiva och vi började hoppas lite grann igen. Doktorn ville dock vänta med ett ultraljud och vi gick därför i nästan två veckor och funderade över märkligheterna här hemma, pendlade mellan hopp och förtvivlan och stod ut. Jag blödde nästan konstant hela tiden, ibland mer och ibland mindre, så vi var väldigt misstänksamma. När vi sedan fick göra ultraljudet i vad som skulle varit åttonde graviditetsveckan såg doktorn ingen graviditet mer. Vi har alltså fått ett missfall. Tröttheten som följde har varit nästan förlamande men vi börjar sakta hämta oss igen. 

Höstlöven börjar falla och mörkret kryper sig på så sakteliga. På söndag ställer vi om till vintertid. Jag längtar så efter julen nu, min favorithögtid. Några veckor till bara, sedan får vi njuta av den! :)

Livet fortsätter

Det har varit tunga dagar hos oss då vår sista ivf misslyckats. Jag har varit riktigt, riktigt besviken och ledsen och det hela får nu långsamt sjunka in och accepteras. 

Livet fortsätter som förälder till världens finaste Vilgot och vi är trots allt som hänt det senaste väldigt lyckliga och tillfreds. Det som mest känns tråkigt är frustrationen över att inte själv kunna bestämma över vår familj och vår framtid. 

Snart är helgen här och vi ska få var tillsammans och mysa. Åka på skördemarknad och gå långa höstpromenader. Laga god mat. Det blir bra det. 

Vemod och tacksamhet

Vårt andra syskonförsök blev endast ett embryo som nu med förhoppning bor i min mage. Ruvardag 7 idag.

Det går trögt och humöret är lågt. Är rätt så påverkad av hormonerna den här gången och en så här dålig skörd gör inte saken bättre. Våra syskonförsök går hittills dåligt. Mycket dåligt. Och blir det ingen graviditet den här gången är jag rädd att vi måste ge upp. Det är tuffa behandlingar och de funkar inte.

Söker just nu trösten i vår alldeles underbara son som är ett verkligt mirakel. 

Tacksamhet.

Rekord!

Idag gjorde vi vårt fjärde äggplock och det av en fin skörd. 14 ägg blev det och vi ber så innerligt om att något av dem leder till en graviditet och ett efterlängtat syskon. Hoppas!

Längtan

På fredag ska vi ta ut ägg från mina äggstockar och jag känner mig just nu svullen, illamående och lite grinig. Blev hemma från jobbet idag av denna anledning och tycker nog lite synd om mig själv faktiskt. Längtar efter att det ska bli lördag och det onda är över. Detta blir mitt fjärde äggplock totalt och jag har haft ganska stora smärtor varje gång. Inte roligt.

Vår Vilgot ÄR ett mirakel. Det blir jag verkligen påmind om under perioder som denna. Vi drömmer om ett syskon till honom och det känns nu endast som en avlägsen dröm. Efter alla besvikelser och nederlag vet vi att det är mycket svårt för oss att göra drömmar till verklighet. 

Ibland kan jag bli väldigt sorgsen när jag tänker på att jag skulle vilja ha en stor familj. Många barn. Minst tre. En omöjlighet för oss och det känns så orättvist att vi inte får välja själva. Jag älskar ju att vara mamma!

Min älskade pojlke är mitt allt och jag är så glad och tacksam för att han finns. Så även om det inte skulle bli fler barn skulle jag vara lycklig ändå. Det är ändå en väldig tröst. 

På fredag är det alltså dags för kanske vårt sista äggplock. Nu ber vi om tur en gång till. Please.

Drömmar

För mig är det inte svårt att drömma. Jag halkar liksom lätt in på det där bananskalet och börjar planera och fantisera. Jag vill så mycket som är nästan utom räckhåll. Jag liksom står på tå och når precis inte riktigt upp. 

Jag lyssnade på Dregens sommarprat och blev så peppad när han sa att hans motto var att "går det inte så går det ändå". Att känna så positivt inför svårigheter vill jag också göra. Jämt. Att liksom välja att det jävlarannamma ska gå det här. Jämt.

Många av våra drömmar har blivit till verklighet genom envishet och varför inte den här här gången. 

Idag tar jag spruta nummer tre och det blir äggplock nästa vecka. Åh vad vi längtar efter en liten bebis nu!

Sensommarnjut

Vi ger oss ut på skogspromenader. Små äventyr i djungeln genom snåriga grenar och leriga diken. Svampar i olika form och storlek kantar vår slingriga väg. Vi undrar var rådjuren är och sen ropar barnet förtjust efter en hoppande ekorre i en tall. Hunden viftar på svansen och galopperar glädjefnattigt över några stockar. Så öppnar sig landskapet och stubbåkern breder ut sig likt ett gulnat, stilla hav. Och den bleka solen spricker genom mulen himmel. 

Min son och jag. 

God semestermorgon

Med dryga två veckor gången semester nu börjar lugnet inuti infinna sig på allvar. Nu kan jag börja njuta på riktigt. Nedvarvning - check!

På plats

Nu är vi äntligen på plats och har varit så i en dryg vecka nu. Det är så underbart att bo här ute att jag någonstans nu förstår att jag längtat efter detta i hela mitt vuxna liv. Att bo på landet är så vackert och rofyllt. Och vilken frihet för Vilgot! Inte en massa trafik att vara orolig för. Så här springer han hyfsat obegränsat, med undantag att inte få gå ner till vägen förstås. 

Och naturen är nära, nära. Vi har sett rådjur,grodor och en huggorm. Vackert och lite farligt. Men vi pepprar ungen med att vara rädd för ormar och det har redan tagit skruv :). Tranorna trumpetar morgon och kväll och en tupp gal från en närliggande gård. Nu väntar vi bara på att få se älg, vilket vi hört att det finns mycket av här.

Längtan efter lugnet

Nu lever vi de allra sista dagarna i radhuset och bara går och längtar till nästa vecka. På måndag får vi nycklarna till nya huset, på ti ska jag och Vilgot köra lite kartonger och hänga där, på torsdag kör Viktor lite kartonger och på FREDAG ÄR DET STORA FLYTTDAGEN! 

Allting känns så konstigt med massa flyttlådor och att vi inte ska bo här mer. Fina minnen sitter i väggarna och vi kommer att sakna grannarna. Men vi vinner så mycket mer! Äntligen ska vi gå lov att få bo i lugnet på landet och få njuta av natur och skog varje dag! Att få ha en tomt med oändliga möjligheter och ett hus att vårda och skapa i är overkligt underbart. 

Bara några dagar kvar nu. Wiiii!

Mycket nytt!

Det var hemskt länge sedan jag bloggade nu och det främst på grund av att jag haft lite annat att tänka på. Vintern och våren har bara susat förbi eftersom vi blivit med hus. Javisst, ett husköp är snart avklarat!

Det blev ett hus lite utanför byn med lantigt läge och stora ytor både inne och ute. Vi flyttar 6 juni och det känns som rena drömmen. 

Drömmen om syskon får vänta lite just nu men vi ser ut att kunna göra ett nytt och troligtvis sista försök till hösten. Vi hoppas ju så klart på en liten bebis men med vår bakrund är vi realistiska och otroligt glada över att ens ha fått ett barn. Vilgot är ju verkligen vårt allt och vi skulle ändå vara så himla nöjda med "bara" honom. 

Men tills dess är lyckan stor i att flytten snart går till lugnet på landet. Vi ser fram emot detta något så otroligt! 

Vilgot framför nya huset i april. Han är lika förväntansfull som vi är. Minst! Dock kommer det nog vara lite konstigt för honom att lämna radhuset även hur mycket vi än försöker förbereda honom. Men så är det ju lite grann för oss också.

Sol inne

Januari flyter på. Lite trögt.

Jag har fått en liten löparskada i min vad som gör att jag måste hålla upp med att springa lite grann. Under denna tråkiga tid har jag dock varit och handlat nya löparskor och styrketränar lite lätt hemma för att förebygga att skadan uppkommer igen. Det är supertråkigt när jag väl har kommit in i träningen så måste jag sluta. Börjar dessutom springa på rätt så bra tider nu, så jag är väldigt taggad att få fortsätta.

Jag längtar så efter våren och sommaren nu. Det gör jag jämt så fort julen är slut. Vinter har jag inte mycket till övers för tyvärr. Men vi får göra det bästa av det värsta och idag har jag och Vilgot varit lediga och kunnat göra snögubbar i trädgården och åkt pulka på hundpromenaden. Han tycker att snön är jättekul! Jag får låtsas att jag också tycker det och jag tror att jag lyckas ganska så bra.



Vill börja köpa trädgårdstidningar nu och planera för våren och sommaren. Vill fixa till i vardagsrummet, göra allt lite ljusare. Lite finare. Har hittat en så underbar tapet som vi nog ska få upp på en av väggarna där. (från Boråstapeter)



Vidare funderar jag på mer förvaring i form av denna byrån från Ikea:


Det är lite för murrigt just nu i vardagsrummet och kanske lite ljus och vår kan sprida sig inifrån och ut på detta sätt.

Man får väl vara lite glad då

Trött med många tankar och känslor som snurrar ikväll. 

Mensvärk.

:)

Oordning

De sista lediga dagarna rusar fram nu. Det har varit och är en välbehövlig och skön ledighet och hela familjen har lyckats varva ner och vila ut. 

Min kropp har varit så i oordning efter ivfbehandlingen i oktober/ november att jag har haft svårt att tex sova. Östrgenhalten dök och min ämnesomsättning (vilken jag har problem med och medicinerar för) sköt i höjden. Jag började svettas något alldeles kolossalt, likt nedregleringen och blev väldigt orolig. Prover togs och jag ska tydligen inte vara orolig. Dock har mensen inte kommit tillbaka ännu. Jag vill ju gärna sätta in vår enda frysis i naturlig cykel, så då lär jag nog få vänta ett tag, även om det känns som att kroppen börjar komma ifatt nu.

Nu börjar ett helt nytt år, nya möjligheter och nya chanser. Och nya ljuvliga upplevelser med min underbara son. Jag ser fram emot det.

Gott nytt år!