2013

Det har varit ett otroligt bra år. 2013 var året då Vilgot växte från liten till stor, sommaren var ljuv och vacker, jag började med löpning, gick ner 17 kg och vi påbörjade syskonförsök så smått.

Ja, ni läste rätt. Syskonförsök. Det betyder såklart att en hel del medicinering har gjorts, hormoner som rusat och äggplock som gjort fruktansvärt ont. Men vet ni vad? Det har varit en picknick i jämförelse, en walk in the park så att säga. Vi är lyckliga, vi lever med barn, vår Vilgot är hos oss och inget kan rubba den glädjen. Det finns inte längre ett problem att lösa, bara att vi vill prova och se om det går. Ett syskon är inte nödvändigt men så varmt välkommet om det vill sig. Vårt första försök lyckades tyvärr inte, men vi tar nya tag snart.

Julen har exta rolig i år nu när Vilgot är så stor och förstår det mesta. Dagen innan fyllde han ju tre år och så stor kille! Och detta får i stort sett summera året tycker jag. Extra roligt!

Höstkänslor

Ännu en sommar lider mot sitt slut och visst känns det på alla sätt och vis. Med en blandning av melankoli och förväntningar säger jag snart adjö till augusti och välkomnar september. 

Jag gillar hösten med dess sprakande färger, klara sköna luft och lugnet som lägger sig över kvarteret. När vi går in i våra stugor ochbörjar så smått kura. Det är så mysigt och rofyllt. Kravlöst. 

Det finns dock en orsak till melankolin - semestern är slut. Och det ska dröja allt för länge innan nästa. Suck. Det är inte det att jag inte gillarmitt jobb. Det är det där andra - att vara tidsmässigt begränsad, att inte få träffa mina älskade på dagarna och att inte få tillräckligt, någonsin, med återhämtning och vila. 

Jag fortsätter att jobba 75% och det är ett måste, jag hade inte överlevt annars. Tack Sverige för att jag får och kan! Vilket bra land vi lever i! 

Vilgot pottränar för fullt och har numera kalsonger på sig när vi är hemma. Han är så himla duktig! Och förskolan går fortsatt jättebra, han till och med längtar dit numera. 

Mot hösten!

Stopp å väx

Det finns något bitterljuvt med att mitt barn växer sig stor. Så tror jag att det är för de flesta föräldrar. Det här med att vilja frysa tiden, stanna här och nu, hålla tvååringen hårt, blunda och dra in hans doft. Hålla kvar. Samtidigt som det känns spännande att få åka med på resan. Vem kommer han att vara när han är 20? 15? 10? Vilka intressen kommer han att få, vilka egenskaper? Och att få se honom växa upp, vilken fröjd för själen. Så otroligt underbart! 

Inför varje nytt tecken på att han växer sig större kommer de här känslorna. Sköljer över mig som en jättestor våg, kall och varm på samma gång. 

Nu har min lilla gosse blivit för stor för den lilla sängen och har fått en riktig, stor säng. Det är inte klokt. Min bebis är borta. Välkommen min stora pojke!

Åsaloppet 2013

I lördags var det så äntligen dags för mitt allra första lopp. Det var för varmt för min smak och kanske inte den skönaste rundan som jag sprungit, men jag är så nöjd över min insats ändå. Att jag skulle kunna springa en mil var för bara tre månader sedan nästan en omöjlig tanke. Men massor med träning och 10 kg lättare gick det! 

Nu är jag förstås sugen på att springa ett lopp igen, men springer aldrig mer i stekande sol, det var så fruktansvärt jobbigt. Det blir efteranmälan hädanefter. Och mer träning till nästa gång!

En doft från längesedan

 När jag var liten flicka var jag hos min farmor och farfar hela tiden. Och ofta doftade det nybakta småkakor från köket. Det är som att resa i tiden när jag själv bakar och idag blev det särskilt nostalgiskt då mördegskakor gräddades i vår ugn. Doften är exakt som då och det är nära på jag kan höra farmors röst och farfars klockor. Fast att att de båda är borta nu. Det är sant som de säger, att vi lever kvar i varandras hjärtan och minnen.

Idag blev det hallongrottor, fast med egen drpttningsylt. Och så gott det är! Särskilt med ett glas mjölk på det. 

Fint sommarfix

Nu är det äntligen semester och sköna dagar. Och sköna dagar blir ännu skönare med lite fint inomhus också. Lite hundkex i en flaska gör susen i hallen.

Midsommar 2013

Vi firade midsommar traditionsenligt i Tjolöholms slottspark med picknick och dans kring stången. Vilgot dansade för allra första gången och åkte karusell också. Sedan var vi hemma hos oss några stycken och grillade och njöt av livet. Ända till klockan tolv i alla fall, då jag inte klarade en sekund till och stupade i säng. Helgen har fortsatt i trötthetens tecken och vi har mest skrotat runt här hemma och vilat oss. Det regniga vädret har förstås tillåtit en del film, vilket har varit en perfekt rekreation.

1 vecka kvar till semester. 

Drömhatt

Det är roligt att håret har växt ut lite, för vad vore en stråhatt på ett snagg. Denna ska jag njuta i under semestern, i trädgårdens grönska eller vid skvalpande  hav och med en bra bok eller tidning (det blir oftast tidningar nu för tiden pga ett litet, gulligt barn som pockar på uppmärksamhet). 

Två veckor kvar att jobba.

Lediga dagar är de bästa

Sommar, ljuva sommar!

Vilken sommar vi har fått! Det spritter i kroppen och poolen är på plats. Också en liten flyttbar odling av jordgubbar, tomater och citrus är införskaffad och på trädgårdsbordet har en vacker hängpetunia fått ta plats. Livet leker!

Hon och jag

1 majfirande på 4H

Årets varmaste dag

Vi höll oss friska i fyra veckor ändå! Och så har våren äntligen anlänt på riktigt också. Nu har Vilgot en ny omgång förkylning och feber, men jämförelsevis pigg. Vi går vagnpromenader i det fina vädret och myser med film och stillsamma lekar.

En trerassmarkis har fått göra entré i trädgården och den kommer att göra mycket gott framöver. Trädgårdsmöblerna blev framtagna i helgen och vissa dagar har vi smygbörjat med ute/inne-känsla med öppna dörrar till trädgården.I say ohhhhh I like it!

Glad påsk!

Påsken har helt klart blivit roligare.

Släpp fångarna loss det är vår!

Orka

Nu orkar jag inte mer. Så har jag känt flera gånger under den senaste veckan. Jag pratar givetvis om vinterkräksjukan.

Som om det inte vore nog med att Vilgot haft influensan och kort därefter varit krasslig i ny förkylning, kom Viktor hem sjuk i onsdags. Han hade fått stanna bilen på vägen hem för att kräkas i diket. Sen var det ju liksom helkört. Exakt två dygn senare (hur försiktiga vi än varit) låg Vilgot och kräktes ner alla våra lakan och alla våra kläder. Två dygn senare var det min tur att bli sjuk.

Jag är nu genomskinlig och i bästa fall grå. Nu orkar jag inte mer. Nu måste jag få vår, värme och lite mera glädje.

Tittar på min utmattade son som ligger bredvid mig och sover middag. Lilla hjärtat, nu önskar jag dig att få vara frisk och glad länge.

Min plats på jorden

Vi har ett naturreservat ute på halvön och här är så vackert. Här har jag promenerat säkert hundra gånger nu, och gjorde det särskilt när allt var jobbigt och ledsamt. Jag får frid här ute, tankar lust och kreativitet. Det finns något läkande och stärkande med det som känns här. Jag kommer i kontakt och det större känns nära. Jag tror att det är så här troende möjligtvis upplever kyrkan.

Det finns några bronsåldersrösen som sträcker sig över havet och påminner om en historia som vill bli berättad. Skriver jag en bok till så kanske den här platsen finns med. Åtminstone borde den det.

Stövlar på!

Havet

Sedan jag var liten har jag velat bo vid havet. Det finns något rofyllt och drömskt över öppet vatten som jag inte riktigt förstår mig på. Därför blir det aldrig tråkigt vid havet. Färgskiftningarna är också helt fantastiska, havet ser olika ut från dag till dag, från årstid till årstid. Och ibland från minut till minut.

Och nu bor jag där jag hör hemma. Det tar en kvart att gå ner till någon av våra stränder och vikar. Och med ett barn i släptåg blir det förstås ännu roligare och finare. Idag smälte isen i vikarna och böljade likt smält isglass. Och marssolen sken på oss medan vi plockade stenar och svanar i stora gäng flög förbi.

Nykär

Och så är det nåt visst med den nya hallen. Så skönt och fint allting blev.

Pepp

Efter influensan lämnat huset har jag hittat ny kraft och inspiration. De urtrista persiennerna i vardagsrummet byttes mot fräscha vita rullgardiner och köket fick sig ett lyft då jag skruvat ner några trista lister. Köksluckorna är ju gamla men känns ändå lite "nyare" bara med hjälp av detta enkla tilltag. Vidare rensade jag bort allt onödigt från hyllor och bänkar, vilket lösgjorde en hel del mer arbetsyta. Och så ser det mycket snyggare ut också.

Dessutom har jag bestämt mig för att springa Åsaloppet 6 juni. Så det så.

Förvaring

Med barn i huset finns också ett större behov av smart förvaring. Vi har haft ett rum intill hallen, fult och med massor av bråte, som vi nu gjort om till en förlängd del av hallen med smart förvaring. Vi satte upp skjutdörrar och byggde hyllor och satte in trådbackar bakom. Och så lite färg och tapet på det.

Så här blev det!

Pyssel med kärlek

Håller inne ett frustrerat vårskrik

Längtar så in i bänken till gossen är frisk igen. För detta är verkligen segt. Idag har vi varit hos doktorn för en liten check, eftersom Vilgot nu haft feber i så pass många dagar. Det var ingen fara, vara vanlig influensa, men han ska inte bli sämre igen, då får vi återkomma.

Just nu längtar jag efter mitt glada och spralliga barn, att få leka och hitta på bus och skoj. Det känns som evigheter sedan och det var det ju tråkigt nog också. Vi är inne på femte influensadagen och nu snörvlar mamman och pappan också.

Men ÅH, så tråkig vintern är! Nu vill vi ha vår! Please.

Primadonna från sjuttiotalet

Här är jag, si så där två, tre år gammal. En bild som jag fick skickad till mig från min faster igår. Så roligt att få se!

Visst är vi lika, min son och jag?

Vabruari

Vilgot fick influensan så det visslade om det. Han har vari jättesjuk i helgen och haft över 40 graders feber. Inte roligt alls och vi är alla i familjen trötta nu. Vilgot är hittills feberfri idag men inte alls på banan. Aptiten är borta och det hostas och snörvlas. Jag är förstås hemma och vabbar och kommer nog få göra detta större delen av veckan.

Om att vara orolig och hönsmammig

I eftermiddags kräktes Vilgot. Magssjuka tänkte vi först, men sen ganska snabbt mådde han bättre och ville till och med äta middag. Dock medtagen och trött och ville mest bara sitta i pappas knä och titta på "Emil i Lönneberga".

Jag som jobbat hela dagen medan pojkarna varit lediga, fick strax efter jobbet köra inom apoteket och inhandla handsprit och ytdecinfektion, utifall att magsjukekatasrofen skulle drabba oss på riktigt. Då började jag att tänka på att det var längesedan jag bytt en bajsblöja, att det säkert var 6 dagar sedan jag med säkerhet visste att Vilgot hade bajsat. Och nu är det ju ändå så att gossen förut haft problem av detta slag, dock att det förr alltid löst sig naturligt med lite katrinplommon och mycket vatten. Vidare började oron i mig växa. Tänk om vår fina pojke går omkring med jätteont i magen och inte kan säga detta. Tänk om det är därför han har kräkts. Jag ringde förskolan och frågade om de visste om han hade bajsat i veckan. Det visste de inte. Dock berättade de att det nu gick magsjuka på avdelningen och att det nog ändå kunde vara detta. Men när jag lagt på blev jag nästan bedrövad. Jag vet inte när min son bajsade senast. Jag vet inte. Detta är rent hemskt, jag kände mig som en riktigt dålig människa. Väl hemma kramade jag min trötta pojke medan jag tryckte honom på nedre delen av magen för att se om han hade ont. Det hade han inte, för han tyckte att det kittlades och började skratta. Då blev jag lite lugnare, men känner fortfarande mig orolig.

På måndag (om nu magsjukan inte slagit till på allvar) går jag till doktorn med pojken och hör vad de har att säga. Vad göra med ett barn som bajsar 1-3 gånger i veckan?

Men bajsa nu då! Gulleplutten då.

Mamma inte hjälpa. Kan själv.

Plötsligt händer det

Igår kväll hade vi vänner på besök och satt och åt middag. Då plötsligt hoppade Vilgot av stolen, gick in på toaletten och berättade att han ville sitta på stora toalettstolen. Och så bajsade han. Bara sådär! Vi var förvånade och rörda till tårar då vi knappt ens påbörjat "potträningen" här hemma. Några gånger har han suttit men då har det inte ens kommit en enda droppe kiss. Och nu plötsligt händer det stora grejer!

Nu gäller det alltså att haka på tåget och uppmuntra honom att sitta där ofta. Pottan som vi satt fram kan vi nog ta bort då han bara verkar vilja använda den riktiga toan.

Så stor kille vi har nu!

Oxveckor och vårlängtan

Under just denna tiden på året januari till mars (dvs vintern) mår jag inte helt topp. Fryser och är trött. Och alla förkylningar som avlöser varandra gör inte saken roligare. Men positivt är ändå att årets bästa tid snart är här. För när ljuset kommer och graderna börjar närma sig si så där 15 grader celsius spritter det liksom till och vintern är helt bortglömd.

Idag är Vilgot krasslig och håller med. Inga roliga veckor det här. Nio veckor kvar till april. Jodå, det börjar faktiskt närma sig och tills dess ska vi försöka ha det så bra som vi bara kan.

Vi håller just nu på och fixar i hallen, så det ser jag fram emot att det snart blir klart. Och så har jag faktiskt en del roliga idéer för huset i övrigt, det känns så kul!