Det ondgoda

Idag var vi på BVC för vägning och mätning. Vilgot väger nu 5300 och är 61 cm lång. Stora killen har gått upp hela 1 kg sedan han föddes för 7 och en halv vecka sedan. Mina såriga bröstvårtor hälsar att det är bra jobbat av både honom och av mig.

Ja, jag har nu lagt amningsnappen helt åt sidan och försöker stå ut med att det gör ont tills det helt ekelt går över av sig själv. Utan amingsnappen blir killen nämligen fortare färdig har jag märkt och får antagligen i sig mer mat. Så jag kan nog stå ut med det ondgoda lite till. Och hoppas på att det onda i det ondgoda snart är historia.

Och för att spä på självplågeriet ytterligare har jag ju nu bytt till helt mjölkfri kost. Vilgot har ju utslag över ansiktet, axlarna och halsen. Någon kombo av hormonplitor och andra utslag/eksem som vi inte vet vad de beror på. Var hos doktorn i förra veckan och tog blodprov, men det visade inte på någon allergi alls. Men doktorn sa att jag ändå kunde prova mjölkfritt i några veckor för att se om det finns någon liten intollerans. Så det gör jag nu. Och det är skittråkigt men vad gör man inte för sitt hjärtegryn.

Hjärtegrynet som nu i dagarna upptäckte sin högerhand och nu inte kan sluta titta på den.
Hjärtegrynets mamma är fruktansvärt stolt och lycklig.