2012 del 2

Gjorde något dig riktigt glad?

Det finns mycket som gjort mig glad 2012. Faktum är att jag nog varit riktigt glad nästan hela tiden. Otroligt men sant, det är med stor tacksamhet som jag får lov att må så här bra! En topp var förstås min två månader långa semester i somras, när jag äntligen fick avsluta vårens heltidsarbete och vara ledig med min familj igen.

Gjorde något dig riktigt ledsen?

Ja, allt är ju inte jämt och ständigt små rosa moln. Ibland är det inte lätt när ens drömmar krockar med verkligheten. Jag och Viktor har varit oense om en del sådant och det har förstås varit tråkigt. Men vi avslutar iaf året på topp och med stor kärlek.

Var du gladare eller ledsnare i år om du jämför med andra år?

Gladare!

Vad önskar du att du gjort mer?

Motionerat mer och på så sätt varit snällare mot mig själv. Önskar nog att jag hade sparat mer än slösat också ;).

Vad önskar du att du gjort mindre?

Gnällt mindre på min man kanske :). Han är ju faktiskt jäkligt bra!

Favoritprogram på tv?

Historieätarna var riktigt bra. Ett sånt där program som fick en att riktigt längta till nästa avsnitt.

Bästa boken?

Max lampa kanske... :) Hinner inte med så mycket annat än barnlitteratur just nu.

Nyårslöften till 2013?

Jajamensan. Härmed lovar jag och svär att jag ska fortsätta göra mitt allra bästa och lite till som mamma och fru samt motionera mera! Och så njuta ännu mer av livet!

Gott nytt år!

På bilden en fantastisk regnbåge över Åsa igår. Inte vanligt så här års och kanske betyder den att det blir fler önskningar som slår in 2013...

2012 del 1

Gjorde du något som du aldrig gjort förut?

Ja, jag började ju jobba efter föräldraledigheten, dvs vara utan Vilgot om dagarna för första gången. Det var till en början en stor utmaning och en väldig separation från både barnet och min ljuvliga vardag hemma. Det kändes bättre efter ett tag, men jag vande mig aldrig vid att jobba heltid (vilket jag fick göra i våras så att Viktor kunde vara föräldraledig). När hösten kom och vi båda började jobba, gick jag ner till 75%, vilket passade mig jättebra!
Sen började ju Vilgot på förskolan också, vilket var ännu en ny sak att ta sig igenom. Men allt har gått jättebra och jag tycker att vi i hela familjen har hittat en bra vardagsbalans. Dessutom är det riktigt roligt att jobba nu, en enorm skillnad mot innan Vilgot äntligen kom, då allt kändes tungt och strävigt. Jag har så mycket mer energi och lust!

Blev några av dina vänner föräldrar i år?

Jodå, en liten Valter och en Vincent har det blivit.  Och så har vår familj på min sida fått tillökning med två söta små nya kusinbarn: Anni och Rut!

Vilka länder besökte du?

Räknas Skåne? Nej, skämt och sido så har vi stannat i här i Sverige helt och hållet i år. Vi har varit mycket hemma och gjort små utflykter istället. Hälsat på familjen i Skåne och i Alingsås. Och så var jag själv med tjejerna i Stockholm en helg också.

Är det något du saknat 2012 som du skulle vilja ha 2013?

Nix. Jag är så nöjd och hoppas att 2013 blir ett lika bra år. (Fast en lottovinst kanske inte hade varit fel.)

Vilket datum från 2012 kommer du alltid att minnas?

Ja, det skulle nog vara 23 december nu på Vilgotss tvåårssdag. Det var så mysigt att för första gången komma med födelsedagsfrukost till honom och väldigt speciellt att få se honom vara så lycklig på sitt egna kalas.

Vilken är din största framgång 2012?

Vilgot. Lite tjatigt att hela tiden skriva om sitt föräldraskap kanske, men det är verkligen så jag känner. Att vara förälder är underbart men ibland svårt och kämpigt. Ibland är man så otroligt trött och då tålamodet ligger på låg nivå. Men jag tycker ändå att jag har lyckats jättebra med de mål i mitt föräldraskap som jag själv har satt upp. Att vara närvarande, lyhörd och kärleksfull med tydliga gränser och fasta rutiner. Och så massor av roligt tillsammans!

Största misstaget?

Att sluta med mina löprundor bara för att hösten kom och det blev dåligt väder! Nu är jag nog i lika dålig form igen som när jag började springa i maj. Fruktansvärt dåligt av mig.

Bästa köpet?

Min cykel. Så underbart att det köpet äntligen blev av!

Vad spenderade du mest pengar på?

Huset, helt klart. Vi byggde grind, bytte ytterdörr och målade om fasaden, och nu håller vi på i hallen med uppfräschning med ny färg, tapet och förvaring.

Födelsedag

Som om det vore igår. Natten hade slagit om till den 23 december och termometern visade 17 minusgrader. Mörkret och den isande kylan, stjärnklar natt och vår bil ensam på motorvägen. Inombords ett rus av lycklig förväntan och jag kunde känna hjärtat slå hårt i bröstet. Ömsom skrattande om vart vi äntligen var på väg, ömsom frustande av värkarbetet som tagit över min kropp. Du var på väg, det var det ingen tvekan om. Jag hade nog aldrig känt något så tydligt som just detta. Nu skulle det ske.

Pappa var nervös men jag skrattade bara och tänkte på dig. Att det äntligen nu var dags, att vi snart skulle få träffa dig. Lilla bilen svängde in på sjukhusparkeringen och jag började få allt svårare att prata. Det gjorde ont hela tiden och vägen att gå till förlossningsavdelningen kändes långsam.

Du ville ut till oss fort, för sen tog det bara några få timmar. Så bara fanns du där, lite rödmosig och lite gul och du var det vackraste barn vi någonsin sett. Pappa och mamma grät lyckotårar och beundrade dina rynkiga små fingrar. Vi la dig mellan oss och tittade och tittade i flera timmar. Du var på något sätt ofattbar, en liten ängel som kommit till oss. På något sätt ofattbar.

Julen 2010 kom och gick knappt märkbar där inne på BBavdelningen. Radion spelade julmusik och alla mammor och pappor bjöds på julmat i restaurangen och julgran i allrummet. Men allt vi brydde oss om var vår fina julklapp, dig. Världen utanför fönstret och julen med den var avlägset långt fjärran. Ändå känns alla jular efter denna som ren magi.

Jag undrar hur två år sedan kan kännas som alldeles nyss. Nyss var du vår lilla bebis och så nu. Nu när jag ser på dig är jag stolt, så stolt. Du kan så mycket och är en så rolig liten kille att vara tillsammans med. Och när jag hämtar dig på förskolan och du rusar i min famn. Då vet jag att jag är omöjligt lycklig som får vara din mamma.

Grattis på tvåårsdagen äskade gossen vår! Nu blir det kalas!

Pynta

Att leva sin dröm

Under de senaste dagarna har jag varit märkligt lättrörd. Vet inte om det är novemvertröttheten som kommer ikapp eller om det helt enkelt bara är någonslags tacksamhet som dimper ner nu strax före jul. Ögonen kan börja tåras av det mesta som har med barn att göra och det är ju faktiskt rätt mycket.

Hur skulle mitt liv sett ut om Vilgot aldrig hade fått komma? Det är en obehaglig tanke som föder en enorm tacksamhet. Tacksamhet för vårt enträgna kämpande, vår duktiga läkare och våra vänner och familj som hjälpt oss genom allt. Sådant flyter upp till ytan just nu och känns emellanåt rejält.

Vardagen är himmelsk. Den kan vara trött och krävande, men framför allt himmelsk och underbar. Våra liv har vänt 360 grader och den största kärleken bor hemma hos oss. Vi lever vår dröm.

Lille gossen vår, du skulle bara veta hur mycket vi håller dig kär! Och det vågar jag ändå nog tro att du anar.

Nu går det av bara farten!

Dagarna passerar fort och allt fungerar toppen! Vår lilla familj tycks ha hittat balans i vardagen och det betyder så oerhört mycket. Lilleman växer som vanligt så det knakar, nu snart två år! Har redan varit på Gekås och hamstrat både födelsedagspresenter och julklappar och är i full färd med att slå in och klippa och klistra så fort det finns tid och lust.

Det är härligt att julen närmar sig! Ibland dyker gamla minnen upp från det förflutna om sorgliga och ledsamma jular. Barnlängtandes så det sved i själen. Och nu. Lyckligast i världen tror jag och måste nypa mig själv i armen emellanåt.

Vilgot lägger ihop två ord nu och pratar jättemycket. Favoritlekarna just nu är bygga med duplolego och kasta boll. Att leka med hunden Svante är förstås en annan favorit. Och så få leka på förskolan där han trivs som fisken.

Life is good!

Farväl sommar

Det har varit några riktigt snoriga veckor här i huset och lilleman hämtar sig just nu från sin andra omgång på tre veckor. Jag hämtar mig också vill jag lova då det inte är särskilt lätt att vara helt ensam utan avlastning med en sjuk liten. Viktor jobbar ju resande i veckorna. Men idag kom den efterlängtade pappan så hem och jag ligger nu platt i soffan med stressen avrinnandes.

Och idag har vi haft en jättefin och pigg dag då vi till och med kunde åka in till Kungsbacka för lite fika och lekplatslek.

Och trots att hösten nu är kommen hängde sommarkänslan kvar när solen bröt genom molnen och vi luktade på de vackra blommorna på lekplatsen. Lite vemodigt och härligt på samma gång.

När barnet är sjukt

Idag har Vilgot snorig näsa och feber. Han är trött och och uttråkad på en och samma gång, vill liksom leka men ändå inte. Stackars.

Imorgon blir det till att premiär-vabba. Mysa i soffan och trösta, klappa över varm kind och krama.

Det blir bra det.

Tillbaka till framtiden

Min hjärna höstladdar just nu för högtryck. Vilgots höstgarderob är nu klar, så nu börjar arbetet med min egen. Och lite roligt är det faktiskt att få köpa sig lite nytt och fint och välja ut vad som ska sparas på från den gamla garderoben.

Den här hösten känns faktiskt extra ny på något vis. Jag och Viktor börjar båda jobba och Vilgot börjar förskolan. Här har vi aldrig varit innan och det känns både spännande och lite läskigt. För trots attjag kommer att vara ledig 25% så vet man ju aldrig hur tufft der kommer att vara att jobba och vara förälder samtidigt. Men jag TROR att det kommer att bli jättebra och våra lediga dagar väldigt mysiga. Att jobba 75% känns som en gyllene medelväg.

Och eftersom allt nu känns så uppfräshande nytt inför hösten så passade jag på att gå till frisören också. Och så klippte jag av hela rasket. Jag blev verkligen så himla nöjd med min lite 60-tals och Mia Farrow-inspirerade frisyr! Och så skönt att bli av med det slitna sommarhåret!

Vad fick du för sort?

Ända sedan Vilgot föddes har vi förstått att han är ett ganska blygt och försiktigt barn. När han var nyfödd så tog det en månad innan hans pappa kunde hålla honom utan gallskrik och någon annan utomstående var det inte ens lönt att försöka med. Och gallskrik är förstås fel ord, skrika-sig-blå-i-ansiktet-i-evigheter-skrik är nog mer korrekt uttryckt. När han blev en lite större bebis fick ingen förutom jag och hans pappa prata eller titta på honom, han blev fullständigt hysterisk. Och lilla mamma blev förstås mycket orolig. Vad är det här för en sort jag har fått? Är han frisk? Har han ont någonstans? Kommer vi aldrig kunna ha barnvakt? Och hur sjutton kommer det gå när han ska börja förskolan?!

Efter ettårsdagen blev dock blygheten sakta mindre och mindre. Nu kunde farmor få prata och hålla i honom. Han började till och med visa intresse för andra vuxna! Jag och Viktor var jätteglada och stolta, för vi förstod att det inte var något fel alls och att denna gosse säkerligen trots allt kommer att klara sig galant i den stora världen.

Vilgot började gå runt ettårsdagen, men släppte inte gåvagnen förrän tre månader senare. Han ville förmodligen träna upp sig ordentligt först så att han visste att han skulle klara av att gå utan att behöva göra några större vurpor. Smart, visade det sig, för vår gosse har aldrig ens behövt ett plåster. Och de gånger som han har ramlat hittills är inte många. Man kan se honom ibland undersöka och pilla ordentligt på saker och ting innan han provar dem. En cykel måste kännas in ordentligt innan han sparkar iväg och nya situationer och människor observerar han lugnt och länge innan han börjar leka.

Han är helt enkelt en sådan sort. En liten prins på ärten liksom. Men nu skulle det då ändå visa sig att han kunde överaska lilla mamma ordentligt. För det visar sig i detta nu att inskolningen på förskolan inte bara går bra - DEN GÅR TA MIG TUSAN LYSANDE! Knappt en snyftning har hörts och pedagogerna berättar om hur glad och nöjd han är hela tiden, tyr sig till dem och leker med barnen och alla leksakerna. Det är så underbart att jag får en tår i ögonvrån när jag tänker på det.

Min lille prins har blivit stor. Och ärtan lite mindre.

Traktormania

Idag började familjens gemensamma semester och det känns verkligen inte fel. Att vi bara får en vecka tillsammans i sommar kan väl tyckas lite snålt, men så har vi faktiskt båda två varit jättemycket lediga allt som allt. Viktor under hela våren och jag två månader över sommaren, så den här gemensamma veckan känns bara som grädden på moset.

Under den kommande veckan ska vi bara njuta, slappa och vara tillsammans. Och så åka upp till Bohuslän förstås, till svärmors fina stuga utanför Skärhamn, som alltid minst en gång varje sommar. Det är så vackert där att det svider i ögonen och värker i hjärtat med de ruffiga klipporna mot det saltblå havet, små röda bodar längs bryggorna och byarna med smala gränder och hus som nästan står ovanpå varandra. Ja, jag längtar verkligen dit!

Tills dess får jag njuta av vår mysiga lilla trädgård och trevliga grannar, vovvepromenaderna längs cykelstigarna och havet och stränderna här hemma i Åsa. Det är inte illa alls det!

Och Vilgot då? Ja, han växer och har blivit (och förstås alltid varit) en jättefin liten (stor) glad kille som snart ska börja förskolan. Till hans mammas både fasa och glädje. Om en vecka är det dags för inskolningsstart och jag har börjat att märka kläder och skor, tänka igenom vad han behöver och ställa in sinnet och hjärtat så det ligger på rätt plats när det väl är tid.

Och gossens preferenser börjar bli så tydliga så. På tex Borås djurpark som vi besökt i veckan var det förstås jätteroligt med djuren, men inget kunde slå traktorn på lekplatsen. Inget! (Traktor är också ett av hans favoritord att säga just nu.)

Mosigt

Efter mycket övervägande och en del spaning på nätet, bestämde jag mig till slut för vad jag skulle göra av mina fina svarta vinbär. På ett trädgårdsforum gav man tips om att enkelt bara mixa bären med lite socker. Moset kan man sedan frysa in och ha till tex fil, glass, våfflor eller matlagning.

Så mos blev det! Till ca två liter bär mixade jag i knappt en dl strösocker. Och sen provade jag att snabbt värma lite av moset och lägga på vaniljglass. Det blev syrligsött och mumsigt värre!

Och det bästa är ändå att vinbär är supernyttigt och sprängfyllda med antioxidanter och cvitamin. Så att man kan njuta ordentligt!

Skördetid

Tydligen hjälpte mina böner till vädergudarna för lagom till eftermiddagen intog äntligen den sköna och varma solen vår trädgård. Jag och Vilgot passade på och började vårt bärplockande med stor entusiasm. Enkelt och skönt blev det dessutom eftersom jag först beskar vinbärsbusken och la de bärfulla grenarna på trädgårdsbordet där vi sen bara kunde sitta och njuta och göra nytta samtidigt. Vilgot var förstås världens duktigaste bärplockare (och bärsmakare).

Till fikat (som det just nu blir alldeles för mycket av) kunde jag inte låta bli att baka Leilas underbara sega chokladmaränger. Så gott och inte minst en av de vackraste kakor som finns!

Och efter att Vilgot släckt sina blå inför natten fick hungriga mamman avsluta denna perfekta dag på ett perfekt sätt. Det vill säga med hembakt pestopizza och ett gott glas rött.

Jag är inte religiös eller så, men efter dagar som denna känner jag mig närmast frälst. Underbara dag!

Väderutrustar

Sommaren är kort, det mesta regnar bort, som Tomas ledin sjöng. Fine, men han sa väl inte att HELA sommaren skulle regna bort? Kommer på mig själv med att sura till över vädret flera gånger om dagen nu. Finkammar vädersajterna efter högtryck men hittar som bäst någon sval sol då och då.

Men jag och Vilgot gör vårt allra bästa för att fira sommar ändå så klart. Vi klär på och klär av, utrustar oss med allt från regnkläder och tjocktröja till sandaler och badkläder inför varje liten utflykt så att vi inte missar minsta chans till skönt utomhusliv.

Idag har vi besökt 4H-gården Stättared under eftermiddagen och fått träffa alla djuren igen. Suttit på picknickfilt och ätit glass med fina vänner och sen kärleksfullt spanat in våra små ettåringar på håll när de sprungit runt på egna äventyr i gröngräset. En sån stor pojke jag har, det är ju inte riktigt klokt!

Imorgon planerar vi för en riktig hemmadag och vinbärsskörd i trädgården. Och så önskar vi oss lite varm sol också. Kom igen nu vädergudarna!

Änglagod ängamat och saftig potatislimpa

I förmiddags var mina pojkar iväg på en liten utflykt till Varberg. Då passade jag på att gotta mig lite extra med en efterlängtad Ängamatslunch. Åh, denna milda och somriga soppa som framkallar barndomsminnen från farmors kök!

5 dl vatten
2 msk vetemjöl
5 dl mjölk
Blomkål
Ärtor
Morötter
Persilja
Purjolök
1 äggula
1/2 dl vispgrädde
Salt och peppar

Vispa vatten och vetemjöl och koka upp. Häll i mjölken och koka upp i några minuter sen i med grönsakerna. Koka i 5 min och tillsätt salt och peppar efter smak. Rör ut äggulan i vispgrädden och blanda i soppan, koka inte mera sedan. Blanda i persilja och servera!

Till detta bakade jag en rejäl och saftig potatislimpa på oivolja och ekologisk youghurt. Gottigott!

50 g jäst
1 dl olivolja
5 dl ekologisk yoghurt
1-2 tsk salt
4 rivna potatisar (jag använder mjölig sort)
2 msk ljus sirap
5 dl fint rågmjöl
Vetemjöl tills degen är smidig och bra (det krävs rätt så mycket)

Värm yoghurt och olja till fingervarmt och blanda i jästen. Blanda sedan i resten och knåda länge, medan du knådar i vetemjölet lite i taget tills degen är "mättad". Jäs under bakduk i 30 min. Dela sedan degen i två och forma till två limpor på en plåt. Jäs ytterligare i 15-30 min, grädda sedan i 20 min i 225 grader. Låt svalna under bakduk på galler.

Tyvärr var jag den enda i familjen som var överförtjust, i soppan i alla fall, så nästa gång jag serverar Ängamat får jag fjäska i lite korvslantar och broccoli som jag vet att lilleman älskar.

Foto på dagordningen

Idag bestämde jag mig för att fotografera, något jag annars aldrig tar mig tid för. Det är roligt och skapar dessutom många fina minnen att spara. Sagt och gjort, jag utrustade mig med min lilla billiga kamera redan på morgonkvisten och målet för dagen var att försöka få till det där lilla extra som man kanske kan rama in.

Jag tyckte väl att jag fick till det ett par gånger, men det är väldigt svårt att vara själv med både kamera och barn och desstom mitt i allt försöka dokumentera sig själv emellanåt (utan att det ser ut som att jag själv tar bilden då). Phu, men nu är jag i hamn och här kommer favoriterna:

Uppladdning

En liten lucka för lugnet finns mitt på dagen då Vilgot sover middag. Idag sätter jag mig i solen med korsord, en kopp te och citronpajen som blev bakad igår.

Det är skönt och viktigt med lugn och ro emellanåt, för både eftertanke och uppladdning. Och helt enkelt för att äta kaka förstås.

Pajen är superenkel, superkrämig och supergod. Här kommer receptet:

200g digestivekex
100g riktigt smör

1 burk sockrad kondenserad mjölk
2 ägg
Saft och skal från 2 cironer

Smula kexen och blanda dem med smält smör. Tryck ut i en form och förgrädda i 15 min i 175 grader.

Blanda mjölk, ägg och citron väl och häll i pajskalet. Grädda pajen i 15 min i 175 grader. Servera pajen kall och gärna med bär till!

Klara!

Jag har just, lite sent om sides, lyssnat till Klara Zimmergrens sommarprat och är minst sagt berörd. Denna roliga och begåvade kvinna berättade om sin ofrivilliga barnlöshet med en sådan på-pricken-exakt-igenkänning att jag fick svaga ben där jag stod med paddan på i köket. Tänk att det är så universellt och så lika hur vi drabbade kvinnor känner oss i dessa sorts livskriser.

Även hur hon beskriver om hur hon nästan får nypa sig i armen för att tro att det är sant att hon äntligen blivit mamma är en känsla som jag också lever med dagligen. Denna stora glädje över det efterlängtade föräldraskapet kan närmast liknas vid ett enda långt glädjerus och den största förälskelse som någonsin går att få uppleva.

Igår var jag och Viktor på bröllop. Bröllop är så roligt och jag märkte dessutom att allt ifrån vigseln och de finklädda barnen till tal och brudvals berörde mig ljupare än förut. Det är nu mer än förr så förunderligt vackert med kärleken och hur vi människor väljer att leva och kämpa tillsammans mot drömmarna. Har nu för tiden väldigt svårt att hålla ögonen torra i sådana sammanhang och fick blinka både en och annan gång extra för att rädda makeupen. Ibland kommer livet, påminnelsen och tacksamheten lite extra nära.

Har du missat Klaras sommarprat så rekommenderar jag varmt att du går in och lyssnar. Det är skitbra!

Gubbsjuk

Igår hittade jag en liter jordgubbar långt inne i kylskåpet som hade stått lite för länge utan att ätas. Fram åkte min favoritmaskin - bakmaskinen/ syltmasinen och så blev det sylt av gubbarna istället.

Det är verkligen en otrolig skillnad mellan hemgjord och köpt sylt, så fantastiskt mycket godare!

I min jordgubbssylt har jag:
1 l färska jordgubbar
Saften från 1 citron
2 1/2 dl gelesocker (eller syltsocker för längre hållbarhet)

Himmelskt vällingmys

En såkallad win-win när kvällen kommer och vi sätter oss med vällingflaskan.

Lilla husmor- och husfarskolan

En sak som jag verkligen kan njuta loss med när tid finnes är matlagning och bakning. Det är dessutom minst dubbelt så roligt nu när vi har en liten i huset som också ska äta!

Ett tips för dagen till alla er som har barn som älskar och/eller som själv älskar pasta med köttfärssås är att göra ett riktigt bologbese-långkok. Det blir så mycket smarrigare när råvarorna sakta får puttra och blanda sig länge, gärna i flera timmar. Gör då i en gryta och häll i rikligt med vätska från början, som sen får reducera. I min favorit-bolognese har jag: lök, vitlök, finrivna morötter, blandfärs, hela plommontomater på burk, tomatpure, oregano, basilika, creme fraiche, lite ketchup, vatten och köttbuljong, salt, peppar och paprikapulver.

Ett annat tips från köket är att investera i en bakmaskin, en helautomatisk. Det går då alltid att fixa nybakat snabbt och lätt när man inte har möjligheten att stå och knåda själv och passa tider. Dessutom kan man göra sylt och marmelad i den!

...och så var det ju den där trädgårdsmästarn

Med sin fina sailorinspirerade sommardress på räfsade han löv och drog lite kärvänligt i blomsterna medan mamman drack morgonte i solen. Å, sicket ögongodis!

Sommarbakar

Det finns vissa ingredienser med vilka man bakar den perfekta sommarkänslan. Sol, grönska och ljumma vindar förstås. Men detta i kombination med en cykeltur är fullständigt oslagbart. Idag köpte jag och Viktor varsin cykel och en sits till Vilgot. Och så bar det av genom byn och vinden blåste sådär fantastiskt som på film och jag kände mig som barn på nytt. Ack ljuva sommar, kan du inte stanna för alltid?

Kastar loss

Vi går upp vid sex och ställer sovrumsfönsterna på vid gavel, vattnar blommorna och leker tittut och koja under täcket. Äter gröt och kokt ägg till radions låga skvalande. Vilgot skrattar mellan tuggorna åt allt och ingenting och vi pratar om vad vi ska göra idag. Vi kastar loss och ger oss iväg på det stora ICA- äventyret och gossen kryssar mellan varuhyllorna med sin minivagn med flagga på.
Hemma igen kommer goda vänner på besök och ettåringar på rad. Huset fylls av förunderligt barnspråk och järnstarka viljor. Jag bjuder på köttfärslåda och Vilgot på matkrig och skrikahögst-tävling med kompisen Ralf.

Första dagen på semestern och så
nära himlen som vi kommer nå.

Gottigottgottgott

Mycket är gott här i världen men få saker är så goda som napp. Strax före läggdax är det fritt fram att börja sutta av hjärtans lust och då suttas det ta mig tusan ända in i kaklet.

Midsommarväder

Det började bra. På midsommarmorgonen hade vi 20 grader och sol. Vi åkte till Tjolöholms slottspark och picknickade på pastasallad och jordgubbstårta, njöt av det ljumma vädret och av att regnet höll sig på avstånd. Lagom till dansen kring midsommarstången började det droppa så sakterliga och temperaturen sjönk rejält. Och så har det fortsatt hela helgen. Trist, men vad gör det egentligen när man har regnkläder. Säger vilgot i alla fall.

Ljuvligt godis

Idag fyller min man 34 år. Jisses vad tiden springer fort. Alldeles nyss var vi 25 med rusiga nyförälskade drömmar. Alldeles nyss.

Tiden springer fort. Nu är vi 34 och snart 50, Vilgot snart en fjunig tonåring och minnena ljuvliga som en stor påse favoritgodis.

Jag tänker ofta på tiden och på hur kort om den vi egentligen har. Och så kramar jag min ettåring hårt och blundar. Önskar att vi kunde stanna tiden bara för en liten stund. Samtidigt växer vi tillsammans och flätas hårdare. Det är både besynnerligt och underbart.

Idag väckte vi far i huset med sång, paket och hopp och studs i sängen. Idag bakar vi födelsedagspappans favoritkaka och lagar den bästa maten. Och i morse på soliga morgonpromenaden plockade Vilgot en vacker bukett med smörblommor till sin pappa.

Den här dagen åker rakt ner i godispåsen.

Hemmets kärleksfulla vrå

Hej. Det var längesedan nu, men livet är proppfullt. Proppfullt på kärlek och lycka först och främst, men tyvärr också proppfullt på jobb.

Mannen min började sin pappaledighet i januari och jag blev således "the provider". Det slet mig mitt itu först, för jag ville verkligen inte lämna Vilgot och hemmets kärleksfulla vrå, men så här några månader efter så har jobbet varit rena rekreationen. Jag längtar dock hem fortfarande, men jag har fått sova och känner mig alldeles ny på något vis.

Men nu har jag två veckors arbete kvar innan sköna semestern tar vid och jag längtar mig blå. Längtar efter att få vara tillsammans med sonen min och längtar efter avsaknaden från måsten, tider och press. Älskade mammaliv, du är saknad säger jag bara. Ibland funderar man ju liksom på varför i helskotta man jobbar överhuvudtaget. Ja, förutom pengarna dårå. Jag menar, kan man inte leva på ett annat sätt? Flytta ut till ett billigt hus på vischan och bara vara tillsammans. Föda barn och baka kaka på ett ungefär. Jag kräver egentligen inte mer av livet än så.

Just nu lever vi i ett slags mellanting. I ett gulligt, halvdyrt radhus vid havet och jag har råd att jobba deltid. Jag älskar byn, havet och radhuset som vi gjort till vårat. Älskar människorna här och läget, lekplatsen strax bakom tomten och vårt nymålade staket. Älskar lite för mycket för att lämna. Tyvärr.

Jag önskar för tusende gången i ordningen på en lottovinst inom snar framtid. Tack.

Hemmets kärleksfulla lugn i en tillrufsad nyvaken frisyr.